vhbloggen

Jag ville verkligen inte göra någon stor grej av det i går (även om känslan var enormt stark), utan nämnde det bara i förbifarten. Jag hoppades att jag såg fel. Och jag vill verkligen inte låta som någon dålig förlorare, för på det stora hela har jag inga invändningar mot VIK:s seger. Men i dag fick jag se en filmsekvens (tack till dig), tagen med en mobiltelefon från bortre ståplatsläktaren (???), då Västervik gör 2-1. Och det är verkligen en brutal interference, som Oskar Carlsson åker på i egen zon innan målet, och nu förstår jag varför han var skogstokig i sina uttalanden till lokaltidningen i dag. Oskar åker mot pucken i hitre tekningscirkeln och blir fullständigt rammad av en VIK-spelare, långt innan han har nått den.

Ja, jag vet att det inte är något att orda om nu. Det som retar mig mest är inte att domaren står helt felvänd och inte är i närheten av att se situationen. Man kan inte se allt och en domare är också en människa. Trots det gör han diving-tecken mot Oskar (ser ut som när man som litet barn försökte härma en kanin, du vet i den där barnvisan då man ska visa "skutt-skutt"), när VH-spelarna protesterar. Enbart i syfte att verka säker. DET retar mig, och hade gjort oavsett lag som hade drabbats av det. Tre enkla frågor i anslutning till detta:
1) Hur är det möjligt att bedöma det, då man inte ser situationen?

2) Varför inte ta en tvåa för diving då? Det finns inga alternativ! (Och nej, ingen avvaktande utvisning togs heller).
3) Varför inte ta hjälp av linjedomarna?
Jag är själv ingen domare, så därför undrar jag.

Nåväl, skitsamma, shit happens, serien är lång och solen går upp i morgon också.

Och apropå i morgon. Då är det dags för nästa holmgång. Tranås på hemmaplan.
Redan nu står nio polisbilar parkerade utanför ishallen (nytt rekord med en bil mer än i fjol). Pikébussarna kommer visst inte förrän fredag eftermiddag, sägs det.

Har snackat med några spelare i dag. Västerviksmatchen är redan glömd. Fullt fokus ligger nu på TAIF-kampen. Detsamma gäller VH Ultras. Två tuffa insatser på några ynka dagar har, märkligt nog, inte sugit musten ur dem. I morgon är det dags igen.

Nu är jag mest intresserad av att räkna kommentarerna, vars innebörd är "om du inte ville skriva det här inlägget, varför gjorde du det då" eller "var är bildbeviset"?

Under tiden passar jag på att skicka "a big Falu Sausage" till Johan Jönsson. Svälj, utan att tugga!

.