vhbloggen

Respektlös: Sakna aktning, sakna vördnad, inte ta hänsyn till.

Om du fortfarande inte fattar innebörden av det ordet, så kan du ju alltid kolla den här filmsekvensen från gårdagens match i HockeyEttan. Där symboliseras det till fullo. Det är här Arbogas Mårten Jakobsson skickar Bois lagkapten Filip Engqvist med huvudet in i sargkanten och dessutom halvvägs in i evigheten. Så brutalt, så onödigt, så tråkigt. Och så respektlöst…

När detta händer, 29 sekunder in i den tredje perioden, är ställningen 6-1 till Mariestad och matchen avgjord. Tro det eller ej, men det är också Mårten Jakobssons allra första byte i matchen. Jag tänker inte börja spekulera i hur det kommer sig att just han gör detta just vid detta tillfälle, men jag ser däremot, med enormt stor spänning, fram emot att få höra Disciplinnämndens dom. Ska vi fortsätta att sila mygg och svälja elefanter, fegisar och paragrafryttare bakom skrivborden? Med tanke på situationen och med tanke på Jakobssons bakgrund (se redovisning i förra inlägget), så ska han nog inte synas mer på en rink den här säsongen. Om inte annat så för sin egen skull. Men så kommer det självklart inte bli.

Hjärnskakning, krossad näsa och blödning i pannan. Filip Engqvist hade ändå en sagolik tur. Tveksamt dock om han spelar mer den här säsongen, då detta var hans tredje hjärnskakning i år.

Här kan du läsa en artikel i Aftonbladet om händelsen.  Där uttalar sig både Filips pappa Urban Engqvist, samt syndabocken själv.

 
Dessutom: Jag fullständigt hatar Roman Semjonovs reaktion (nr 25 i Arboga, som står precis invid båsdörren), som klappar om Jakobsson och slår honom lite sådär kärvänligt och uppskattade i ändan. ”Bra gjort, grabben”, typ… Hua! Killen ska ju ha sig en så´n jävla skopa att han av skam kryper ut i omklädningsrummet som en strykrädd hund och sedan börjar gå hem till Arboga innan lagkamraterna har spelat färdigt. Hur ska vi få bukt med sådant här om till och med de i den närmaste omgivningen, de som ska uppfostra, leda och visa, står och gosar och skickar signaler om att det är ok?

Av förståeliga skäl är det lätt att nu go fullständigt bananas och kräva att lastbilskolonner med både tjära och fjädrar rullar in i Arboga för att leta upp Mårten Jakobsson. Men vi ska nog sansa oss lite. Även om han förmodligen är en av de minst omtyckta idrottsutövarna i Sverige just nu, så finns det ändå en människa bakom. En människa som förmodligen inte alls mår bra. Nu behöver killen både stöd och professionell hjälp. Det hade han förmodligen behövt för länge sedan.

Jag hoppas innerligt att de vidriga bilderna från matchen i Mariestad i går ändå för med sig något positivt. Kanske det gör att alla – spelare, tränare, domare, supportrar – tänker till en extra gång. Vi kan väl säga det, så var i alla fall inte den här galenskapen helt i onödan? Respekt, va?

Skickar i avslutningsvis en tanke till Pat Quinn. Den legendariske coachen gick bort i dag, 71 år gammal.

.