vhbloggen

Inte för att på något sätt förringa Kumlas insats (4-3-seger efter straffar borta mot Vimmerby idag), men det känns faktiskt både surt och onödigt att loosa serieledningen på det här sättet. Kumla hemma ska bara vara tre poäng – punkt, slut. Oavsett brutalt många skador och oavsett att Kumla faktiskt är ganska giftigt med sina snabba spelvändningar och med sitt raka spel mot mål. Vimmerby är ändå klassen bättre som lag, vilket man visade i både andra och tredje perioden samt inte minst i over time. Att keeper Marcus Born inte fick priset som matchens lirare är nästan märkligare än den straffläggning vi fick se. Under matchens två avslutande perioder och förlängningen svarade han för några fullständigt makalösa räddningar.

Det här med Vimmerby Hockey och skador. Som om det inte räckte med nyckelspelarna Björn Jonasson, Alexander Holmberg, Markus Modigs, Emil Wahlberg och Petrus Olivestam? I dag var det dags igen – och man vet ju inte om man ska skratta eller gråta.
I slutet av matchen fick duktige backen Tobias Ternelius en tackling mot sargen i anfallszon. På Tobias reaktion och ansiktsuttryck syntes det direkt att det hade gått illa. De första diagnoserna talade om antingen något med AC-leden (leden mellan nyckelbenet och skuldran) eller att det kanske ”bara” var axeln som hoppade ur led, men Ternelius fördes direkt till Västerviks Sjukhus för undersökning, där han är nu. Ambulanspersonalen trodde dock inte att det var något med nyckelbenet.

Straffläggningen, ja. För trots Vimmerbys alla chanser under de sista 45 minuterna, så gick ju matchen dit. Sebastian Nilsson i Vimmerby och Kumlas Victor Ringberg hade lekstuga med sina motståndarmålvakter och hängde tre straffar vardera. Tyvärr var det Ringberg som fick sista ordet, då han avgjorde i den sjätte straffomgången.

Dumt att bedöma två nyförvärv (Markus Kinisjärvi och Simon Petersson) redan efter en match, som de mer eller mindre kastas in i utan att hunnit träna något nämnvärt med laget. Men… jag gör det i alla fall:
Markus Kinisjärvi, som normalt är en utpräglad center, fick i dag spela ytterforward i andrakedjan (just i och med att han inte har hunnit träna något med laget). Och det syns att den killen har massor med hockey i sig. När han har kommit in i laget och spelsystemet samt funnit sig till rätt på den för honom normala centerpositionen, så kommer han bli en rejäl förstärkning. Inget snack om något annat. Kinisjärvi tog många avslut och var också ytterst nära att avgöra matchen i slutsekunderna, men hans klubba hakades upp när han skulle raka in pucken.
Även vad gäller backen Simon Petersson gillar jag det jag såg. Bra skridskoåkning, bra med pucken, rejäl, visade pondus och var lugn i sitt spel. Kanske väl offensiv i vissa ageranden, men det har självklart också med den korta tid han har haft att bekanta sig med Sandlins spelsystem att göra.

Visst. Om juryn som valde ut Victor Ringberg till matchens lirare i Kumla är synsk (tänker på hans straffshow och avgörande där), så kan man ju inte klaga på deras val. Men förutom sina två mål under ordinarie tid var han väldigt blek i matchen.

I Vimmerby var Robin Ekström gudomlig med puck. Krutade själv in 1-1 från specialvinkeln och hans förspel till Robin Olsen Syversen 3-2-mål var delikat. "Ekis" tar ansvar varje sekund han är på isen och varje sekund han är i båset. Även Sebastian Nilsson förtjänar beröm. Vilja, attityd och fysik, tänker vi ju på i första hand. Men den där kroppen innehåller så mycket mer.

621 personer i Vimmerby ishall. Fan vad dåligt, sa några. Nja, är det verkligen det? Vimmerby klart för Allettan och har inte så mycket att spela för, möter ett mittenlag som inte heller har så mycket att spela för, fint väder, öppet länge i butikerna på stan och ni kan ju bara tänka er hur många människor som har förste advents-mys med nära och kära hemma i kväll. Nej, 621 är ändå helt okej. Det finns de som har det värre. Exempelvis våra grnnar i öster. I Västervik var det "bara" 450 åskådare som tog sig till hallen för att se säsongens viktigaste match – den mot förste utmanaren om en Allettanplats, Skövde IK.

Västervik vann en helt jämn sexpoängsmatch. Laget fick två psykologiskt väldigt viktiga mål – ett i slutet av den andra perioden (mindre än halvminuten efter Skövdes 1-1-kvittering) och ett tidigt i den tredje perioden. Med 3-1 i ryggen spelade sedan VIK av matchen på ett stabilt sätt. Backen i tredjelinan, Eric Backman, blev stor segerorganisatör efter att själv ha gjort VIK:s två första mål och sedan passat fram Joacim Hedblad till lagets tredje och avgörande kasse.

Om Joacim Hedblad finns det tyvärr också tråkigare saker att berätta, än att han avgjorde matchen. I den tredje perioden åkte han på en tackling och skadade sitt redan åtgångna knä. De första prognoserna talar om frånvaro i ”ett antal veckor”. I så fall självklart ett dråpslag för tabellfemman att tvingas klara sig utan trean i E-seriens poängliga, 33 poäng (12+21) på 24 matcher, i de sista omgångarnas race om en plats i Allettan. I och med kvällens seger över Skövde skiljer det nu bara tre poäng upp till västgötarna och Västervik har oändligt mycket bättre målskillnad.

För Vimmerby, som i och med kvällens förlust halkade ner till andra plats i serien (sämre målskillnad än Vita Hästen, +61 mot +43) väntar Forshaga redan nu på onsdag. Då har Vimmerbyborna lovat att gå man ur huse för att hjälpa tillbaka sitt lag till toppen igen. Och pubpersonalen i ishallen gör sitt för att hjälpa till – redan klockan 17.00 (två timmar innan nedsläpp) slår portarna upp för alla som är sugna på nåt gott att dricka och som inte kan få nog av att snacka hockey. Hur länge de har öppet efter matchen beror helt på hur länge ni/vi vill vara kvar.

 Hoppas återkomma strax med tränarkommentar från Tomas Sandlin.

.